barnaskaran

Varför känner jag mig så tom?

God morgon!
Har haft jättesvårt att ta mig upp idag. Är trött till ve och förbannelse. Känner mig LÄTT illamående och magen krånglar. Det har den gjort mycket de senaste dagarna. Snart kallar jobbet och det är jag uppstressad över. Jag har ju blivit tillsagd att vila!

Funderar på hur mycket av graviditetssymptomen som stannar kvar efter ett eventuellt missfall och hur länge. Barnmorskan sa att det är ett gott tecken så länge jag känner mig gravid, men även om fostret stötts ut (fröet i detta fall..) måste ju symptomen stanna kvar ett tag tycker jag. Vi får se.. Jag ältar, men jag behöver det.

Blödningarna har minskat och det är jag glad över. Skulle detta vara en vanlig mens skulle jag fortfarande blöda massor. Jag bara väntar tills de kan ta slut så jag får ta ett nytt test och se om bebis vill stanna hos oss! Hoppas så innerligt.

Det kommer att bli en del ältande om det här tills jag vet säkert. Det får ni stå ut med! Behöver bolla tankarna och det är kul att titta tillbaka på om det verkligen går vägen med den här graviditeten; "Såhär kände jag i början, vad löjlig jag var". Det är ju trots allt en blogg om graviditeten :)

Är det jag eller karln min som är gravid? Han satt ketchup på sina mackor.

Designen är inte färdig, men på gång i alla fall!

Som jag redan nämnt har jag mått väldigt illa idag. Nu börjar det avta, mot min vilja! Så länge jag mår illa och känner av andra typiska gravsymptom håller jag mig relativt lugn. Jag kan inte låta bli att le lite för mig själv ibland och tänka att "ja, jag är faktiskt gravid". Än så länge har jag ju inte fått något missfall bekräftat, så jag tänker se mig som gravid tills jag helt säkert är borta. För det är jag, gravid!

JAG ÄR GRAVID FÖR FAN!

Håller på med designen. Tryck F5 för att uppdatera!

Idag är jag lugnare i kropp och själ. Mår jätteilla, men det ser jag som ett gott tecken! Blödningarna har minskat och jag har inte ont. Skulle detta varit en vanlig mens skulle jag fortfarande störtblöda. Nu väntar jag bara på att det ska sluta helt så jag får ta ett nytt test. Nervös över det såklart, men jag försöker tänka att jag ändå inte kan påverka situationen som är just nu.

Även om jag är ordinerad vila gör inte vardagssysslorna jobbet själv. Nu ropar disken. Hej svejs från en som känner lite mera hopp idag!

Det blir mycket skrivande idag. Inte så konstigt med den oro som gnager i mig. Måste få skriva av mig, lätta mina tankar! Försöker att inte fundera så mycket, men det är inte så lätt. Sambon är på jobb, alltså är jag ensam. Orkar inte hitta på nåt på samma gång jag verkligen vill! Jag skulle ju ta det lugnt..

På nåt sätt känner jag att detta inte kommer att gå vägen. Jag förbereder mig på det värsta, men hoppas ändå att det ska gå bra. Att knytet vill stanna hos oss.

Mitt lilla knyte, som faktiskt finns där.. Kanske..

Ska jag våga vara glad?

Nu har jag varit i kontakt med en barnmorska. Hon sa att jag skulle avvakta med att ta ett nytt test. Antingen är det ett missfall på gång eller också har inte kroppen förstått att jag är gravid, så jag ändå får en mensblödning. Många kvinnor får en liten blödning under dagarna de ska ha mens. Blir den väldigt riklig och jag får mycket ont skulle jag åka in akut.

Nu ska jag bara vila och avstå från sex. Hoppas innerligt att det går vägen nu. Vill så gärna ha det här barnet!

Inatt har jag sovit oroligt. Mina drömmar har varit konstiga och ständigt fått mig att vakna. Pirret i magen gör mig illamående och jag har svårt att få i mig mitt kaffe. Ska ringa till hälsocentralen och höra vad de säger. Antagligen vill de, som jag redan fått höra av en annan, att jag tar ett nytt test om någon vecka.

Jag hoppas innerligt att det inte är missfall på gång. Som vi väntat och äntligen fått vårt +. Nu vågar vi inte glädjas, även om sambon gör det lite i smyg.

Jag plussade imorse, helt otroligt! Ett svagt, men väl synligt +. Nu har jag dock mens. Vet inte om jag ska vara glad eller rädd. Har fått rådet att ta ett nytt test om två veckor. Ifall det är missfall på gång ska jag inte testa för tidigt igen pga att det kan visa + trots att det är på väg ut ur kroppen.

Orkar inte skriva mer, men jag lovar att hålla er uppdaterade! Håll tummarna för mig nu!

BIM -1 och ett negativt CB. Nu vågar jag faktiskt inte hoppas längre. Borde aldrig ha tagit det där testet. Blir så jäkla less på att det inte tar sig. Jag vet att det inte är för sent än. Jag ska ju trots allt ha mens först i morgon, men ändå.. Försöker släppa all stress som kommer när man planerar barn, men det är inte lätt. Önskar jag kunde ta alla negativa tester med en klackspark också, men det gör ont! Så otroligt ont!

Angående min tidigare popuptanke. Ja, hur kommer jag att reagera den dagen jag verkligen har ett positivt test i min hand? Jag kommer att bli överlycklig, stressad och orolig! Med min enorma sjukhusrädsla kommer en graviditet att innebära mycket påsfrestningar för mig, men vill man ha barn är det en sak man får ta.

Jag tänker inte sitta hemma och vänta på att rädslan går över av sig självt. Det kommer den ändå aldrig att göra. Jag måste bita ihop, ta tag i det och inse att jag faktiskt kommer att klara det. Visst har jag tankar som "bara för att jag är så rädd kommer någonting att gå otroooooligt fel", men de försöker jag slå bort så gott jag kan.

Väntar mensen på onsdag, så håll nu tummarna för att den håller sig borta! Ha en bra dag allihopa!

Följ min blogg med bloglovin

Tar kontroll över min blogg!

Hur reagerar jag den dagen jag verkligen har ett positivt graviditetstest i min hand?